Det engelska språket gör skillnad mellan två typer av samlare: collector och hoarder. I det svenska språket gör man inte den åtskillnaden, men i den psykiatriska diagnosmanualen DSM-5, som kom ut 2013, inkluderades patologiskt samlande som en diagnos. Patologiskt samlande är namnet för en psykiatrisk diagnos men de flesta som diagnostiseras med patologiskt samlande är den typ av samlare som man i det engelska språket benämner som hoarder.

Vad är patologiskt samlande?

Patologiskt samlande är en psykiatrisk diagnos vars symptom uttrycker sig i maniskt och osunt samlande. Problemen har ofta sitt ursprung i en personlig traumatisk händelse där personen i fråga förlorar en person eller någonting annat av värde. Konsekvensen blir att personen försöker ta kontroll över föremål i sin närmaste omgivning och utvecklar ett kontrollbehov samt en rädsla för att förlora sakerna. Det är svårt att kontrollera funktionshindret på egen hand och det krävs i regel en professionell behandling.

När är en person i riskzonen?

Det finns olika tecken som kan tyda på att en person lider av patologisk samlande. Om samlingen är oordnad eller om personen i fråga har lätt för att spara saker och svårt för att slänga dem, eller om samlaren uppvisar ett kontrollbehov över sina ägodelar, är personen i fråga i riskzonen. Enbart en oordnad samling med föremål betyder inte per automatik att personen lider av patologiskt samlande, personen i fråga kan bara vara stökig och oorganiserad som person.

Sunt kontra osunt samlande

Det finns många typer av samlare med det svenska språket har ett begränsat ordförråd för att benämna alla olika typer. Det finns personer som har svårt att hålla ordning runt sig utan att för den sakens skull falla under den psykiatriska diagnosen patologiskt samlande, och det finns de som är patologiska samlare i en lägre grad och av den anledningen inte får en diagnos. Sedan termen patologiskt samlande introducerades har det blivit enklare att skilja på sunt och osunt samlande.